Att dra en gräns…

Livet handlar till stor del om att dra gränser. Från det att du är liten regleras ditt liv av andras beslut. En mamma som inte låter dig korsa stora vägen för att cykla ner på stan. En pappa som inte tänker betala för att du får för dig att du vill skjuta pilbåge på grannungarna. En bror som inte låter dig röra vid hans saker. Ju äldre du blir desto fler gränser kan du sätta själv, men samtidigt ökar det medveten om antalet gränser vilket i slutändan gör att du förlorar på det i alla fall. I Afghanistan kan det vara mycket svårt att sätta gränser, men det är också en del av lärdomarna. Som det här med att slänga åt fattig unge en godisbit. Det är ju en god gärning, hur skadligt kan det egentligen vara? Kanske inte första gången. Inte heller andra. Men tredje gången, när ungen lärt sig att den får godis av soldater och kommer fram för att tigga börjar det skapa problem. Fjärde gången kanske killen eller tjejen tar med sig sina kompisar och helt plötsligt har du en grupp omkring dig. Visst är det lite småcharmigt med alla knattar omkring sig, så du kanske delar ut lite choklad till dem. Bara i all välmening naturligtvis. Nästa soldat som kommer får dock samma skock omkring sig och den här gången börjar de treva i hans eller hennes fickor i jakt på choklad. Lite roligt i början, men det blir helt plötsligt svårare att koncentrera sig på uppgiften. Gången efter är skaran större och lite mera pushig. Den här soldaten kanske inte riktigt är lika brysk i sin framtoning och nu börjar händer försöka dra loss prylar, kanske till och med pistolen. Nu har vi hur goda intentionerna än var skapat en riktigt farlig situation.

Tänk nu att du kastar ut godis eller vatten från ett fordon. Du stannar inte utan öppnar bara luckan och hivar iväg en påse rakt in i en grupp skolbarn. Toppen. Snart har de lärt sig att de får saker av förbipasserande fordon. Rätt vad det är åker någon förbi utan att ge dem godis. Vad i helvete, vilken oförrätt. Ungarna bestämmer sig för att kasta sten på nästa bil som ser ut som den som brukade ge dem godis. Det får naturligtvis inte någon annan effekt än att bilarna börjar köra fortare förbi. Vad blir nästa steg? Kanske att gå ut i vägen och försöka stoppa bilarna. Helt plötsligt är ett nytt konstgjort beteende livsfarligt för barnen. Fast någon bara ville vara snäll.

Den här typen av gränsdragningar stöter vi ofta på i Afghanistan. Ibland är det lätt att säga nej. Ibland är det svårare. Ibland kan det vara försent. Och var går egentligen vårt mandat? Vissa konflikter vore så enkla att lägga sig i, att bara gå in och säga att ”så här gör man inte”. Men är det vår uppgift? Ofta är det inte det. Politik är en sådan fråga. Kultur är en annan. I Afghanistan är jämställdhet inte alls vad det är hemma i Sverige. Och frågan är: Var drar vi gränsen? Visst skulle ni bli upprörda om det kom utländska styrkor och hävdade att ”nej, ni får inte demonstrera mot Sverigedemokrater eller Vänsterpartister”? Det är ju för fan vårt fria val som nation, som ett demokratiskt samhälle. Om samma styrkor hävdade att det helt enkelt inte är rätt att kvinnor i Sverige går utan burqa och att de verkligen inte borde få köra bil och rösta, vad skulle ni säga då? ”Dra åt helvete, det är vår kultur och vi bestämmer!” Det är enkelt att dra gränsen i de här fallen för vi är ett upplyst folk som anser oss ha kommit långt i utvecklingen och som de facto har ett välfungerande samhälle, och dessutom sker det ju på vår hemmaplan. Men att dra gränser när du kommer som utbildad västerländsk soldat till ett fattigt, totalt främmande land där människor beter sig på sätt som du helt enkelt inte kan relatera till är inte så jäkla enkelt. Var går gränsen mellan att upprätthålla fred och tillåta de processer, tyvärr ibland våldsamma och blodiga sådana, som formar ett land? Var går gränsen mellan ett politiskt spel och ett förtryckt folk? Jag försöker låta mig vägledas av mina erfarenheter, min utbildning, mina värderingar så långt det är möjligt, men ibland måste man våga dra gränsen och inse att vissa saker, hur hemska de än är, är inte en del av vårt uppdrag. Och många gånger är gränsen mellan att vara en god medmänniska och att begå ett våldsamt övertramp på någon annans oberoende hårfin. I synnerhet som vårt mandat inkluderar rätten att använda dödligt våld (i särskilda situationer ska betonas). Djup skit.