Nu börjar jag känna mig riktigt sliten. Troligtvis tidiga symptom på överträning, och då inte för att jag är en fantom utan för att jag den här perioden chockat kroppen med daglig träning, och dessutom ganska hård sådan. Därför unnar jag mig en vilodag, jag hoppas att ni tycker att det är okej. Dessutom är det pannkakstorsdag, jag väntar besök och vi har sjukt mycket att göra. Kombinationen är som ett slag i solar plexus.
Jag har ju tidigare pratat mycket om svårigheten att förstå afghanernas tankesätt, men det gäller egentligen inte bara dem. Det är ju faktiskt inte så att vi som är här besitter någon slags kollektivt medvetande fastän vi i många fall har någorlunda likartade referensramar. Även internt på campen är vi ju, även om de allra flesta är militärer och därmed inpressade genom den där formen som skär bort vissa egenheter, slipar på andra och tillför nya, ett gäng olika individer och det innebär att vi också har olika sätt att angripa arbetet. Detta blir uppenbart inte minst när vi kommer och går på leavar på det sätt vi gör, för när du kommer tillbaka ska du inte bara tackla situationen att vara här på nytt och eventuella nya förutsättningar, utan du måste också sätta dig in i hur andra människor tänkt och planerat medan du har varit borta. I många fall går det som smort, i andra fall dyker det upp detaljer som för den ena är självklara, men för den andra är vaga. Och det är en problematik som är svår att komma runt eftersom just det där med att ta saker för givna och därmed inte tänka på dem är en så naturlig del av oss. Samma sak gäller ju i förhållanden. Vissa saker blir så självklara att du inte upplever dem som ett problem förrän din partner reagerar och då har du en onödig konflikt. Detta, vill jag poängtera, är bara ett konstaterande av jobbresonemanget för jag och tjejen har inte bråkat på något sätt just nu. I alla fall leder dessa olikheter i tankesätt både till positiva resultat då vi kompletterar varandra och får en bättre helhetsbild, och ibland till negativa resultat då det skapas friktioner baserade på antaganden som kanske inte var menade att göras. Återigen bara en deduktion som inte ska tolkas som en rådande situation. Men jag tror fan att jag har rätt…
Japp, tror du har rätt.
Kan tänka mig att livet på campen inte alltid är så lätt o att alla är enade trots att man slipas o formas tillsammans.
Vore ju underligt om de va så, alla är ju vi olika o har sina egenheter o de är väl de man ska tillvara på om nåt.
Ha en skön helg o ta hand om varandra.