”Varför har han inte skrivit idag? Har det hänt något? Är han sjuk? Har lättjan slagit sina klor i hans försvarslösa själ?” Jag kan läsa era tankar och svaret är att jag har jobbat. Jajamensan, jag har sådana dagar jag också. För att ge ett exempel så har jag precis klarat av ett entimmasmöte som blev tre timmar. Eftersom jag har samma förmåga att fokusera som en tvååring, och till råga på allt tagit på mig två t-shirtar under skjortan var det inte direkt höjdpunkten i min karriär utan föll väl snarare in under kategorin ”nödvändigt ont”. Och som vanligt var enda trösten att vi var ett helt gäng som satt fast i skiten tillsammans. Inklusive vår gode överste som alltid håller god min, en beundransvärd egenskap när resten av gänget börjar skruva på sig och drömmer sig bort. Tillsammans, förresten. Vilket vackert ord. Och så sant. Här gör vi verkligen allting tillsammans förutom basala behov och enstaka specialuppgifter som ingen annan klarar än just vissa individer. Tillsammans kan också vara med afghanerna, eller rättare sagt, bör vara med afghanerna eftersom vi är Baloo till deras Mowgli och ska lära dem allt vi kan. Jag tänker personligen lära några av dem att uppskatta internets mörkare sidor eftersom det kommer att sprida sig som ringar på vattnet och som alla vet är det bildning, sysselsättning och internetporr som driver utvecklingen framåt. Det där med porren kanske låter som en lögn, men jag har läst, och då måste det vara sant eftersom internet aldrig skulle ljuga för mig, att det är just internetporren som drivit fram bättre lösningar för allt från nätbetalningar till spelare för strömmande video, så det handlar inte alls om porren i sig. Herregud, jag är ju snart gift, för bövelen.
Tyvärr hann jag inte träna idag och det sätter käppar i hjulet inför min satsning inför Luciapokalen 2012 eftersom jag det här året tänkte konvertera min lösgodisstinna kropp till ett muskulärt skådespel som skulle få Michelangelo att applådera från sin himmel. Å andra sidan kan jag vara värd två vilodagar i rad, det kanske till och med ger en extra knuff nästa gång jag lyfter mina kettlebells. Faktum är att jag tränat så hårt att jag utvecklat någon form av svettskapad böld i ländryggen som ett resultat av alla situps. Militär utrustning har också en tendens att skapa både tryck och svettningar som täpper igen porer över hela kroppen. Jag har klarat mig ganska bra eftersom jag inte bär utrustningen dagligdags, men en eller ett par timmar i kroppsskydd kan räcka för att få dig att se ut som om du missbrukat steroider sedan barnsben. Bastu sägs vara en bra bot, men jag vägrar sätta min fot frivilligt i rum reserverade för temperaturbaserad tortyr.
Min temporära jobbångest har äntligen börjat ge med sig och det kom i rättan tid eftersom jag var beredd att på bästa parkourvis handvolta över Hesco-murarna och medelst löpning avancera mot närmaste internationella flygplats för en förstaklassbiljett till Stockholm. Nu tror jag att jag har styrka nog att härda ut till nästa leave och kanske, kanske hitta ett och annat glädjemoment till dess. Sedan har jag bara sista perioden kvar innan jag vinkar farväl till Afghanistan och hoppas att jag gjort ett avtryck på något sätt. Jag kanske inte är Alexander den store, men något ska jag väl kunna hinna göra som ett par bybor i någon gudsförgäten by i ett instängt bergspass kan viska om i ett par generationer framåt…
Kommentarer