Att vakna vid halv sex, känna av sviterna efter gårdagens sena sänggång, gå upp och förbereda jobb, åka in och springa ett fälttest är inte vad jag kallar en god start på dagen. Trots det lyckades jag ta mig runt banhelvetet på den i sammanhanget föga imponerande tiden 11.15. Klart godkänt, men inte jättebra. Fast det kvittar, nu har jag fått bock i protokollet på den biten och kan pusta ut. Som en bonus bjöd kungen (60 spänn i matsalen med andra ord) på pannkakor. Det gör han varje torsdag. Lika gott varje gång.
Egentligen borde jag vara nöjd med tiden eftersom jag inte är en löpare av naturen. Varje steg är för mig en kamp. Men ändå vill jag göra bättre ifrån mig. Målsättningen är att vid slutet av missionen ha kapat åtminstone en minut av den tiden. Jag tror att det är viktigt att sätta upp mål för sig själv, inte bara fysiskt utan även utvecklingsmässigt. Har jag inget specifikt mål att uppnå landar jag ofta in på soffan och bara latar mig. Har jag däremot ett tydligt mål kämpar jag hårt för att nå det. Tidigare har jag nog varit en lite av en quitter, men de senaste nio, tio åren har jag jobbat på min attityd vilket gjort mig till fokuserad och beredd att uthärda en del för att gå hela vägen.
Eftersom jag nu råkar vara på jävligt gott humör fortsätter jag bjuda på matbilder, något som kanske, kanske inte kommer att vara en röd tråd i den här bloggen eftersom jag gillar att äta, vilket självklart sätter sina spår på kroppen. Här är en bild på den fantastiska hästbiff jag åt igår. Notera att jag på ett förtjänstfullt sätt valt bort potatisen till förmån för ris och satsat på att komplettera anrättningen med vitlökssmör. En genial kombination om jag får säga det själv. Ingen skugga över restaurangen för upplägget, det är nämligen jag som stökat runt lite på tallriken. Intresserade av att veta var jag avnjöt min måltid? Lämna en kommentar.
Din blogg är mkt underhållande,