Försvarsmakten och marknadsföring…

Då var vi igång igen. Kreativa marknadsförare har beslutat att plöja in vad jag hört sägas är många, många miljoner i en mycket skum kampanj där någon lirare sitter instängd i en låda vid Sergels torg till dess att någon annan avlöser honom frivilligt. Detta ska på något sätt attrahera människor att jobba för Försvarsmakten. Även om jag inte råkar vara särskilt utbildad inom reklamvärldens finare teorier anser jag mig själv ha hyfsad koll på läget, men just nu känner jag mig rätt vilsen. När jag går in och kollar sitter Albin Alvtegen Lundgren instängd vilket jag förmodar känns rätt kymigt. Jag känner visserligen inte denne herre, han kanske njuter i fulla drag av detta, men att sitta instängd är väl sällan trevligt, något jag vet efter en halv mission i Afghanistan. Nu får stackars Albin vänta på att någon annan ska ta hans plats, eller att han helt enkelt inte pallar vara kvar för detta är ändå Sverige och där kan ingen tvinga någon till någonting vilket är både charmen och förfallet med landet. Riktigt så enkelt att lämna sin fångenskap har väl inte afghanen i gemen som sitter fast i sin bergsby för att floden spolat bort bron… Nåväl, detta ska symbolisera vårt ädelmod genom att visa hur långt vi är beredda att gå för att rädda en okänd person. Typiskt soldatgöra på ett sätt. Fast verkligheten är ofta enklare än så för jag tror att de flesta av oss gör saker och ting för våra vänner och kollegor snarare än främlingarna som får hjälp. Positivt grupptryck med andra ord. I vilket fall som helst skulle jag vilja presentera ett annat förslag för Försvarsmakten om man nu vill attrahera människor att börja jobba där: Vad sägs om att ta dessa miljoner och investera i bredband till alla på camperna, kommunikationskanaler och positiv uppmuntran för de som är villiga att berätta om vår verklighet på riktigt? Jag vet ett gäng som fick tillbringa en hel natt med att vänta för att sedan åka hem efter ett snöpligt beslut utanför vår kontroll. Och det händer titt som tätt. Betydligt mer spännande än att se en websida berätta att Albin sitter i en låda, och framför allt en betydligt bättre beskrivning av hur verkligheten är här. Som en extra bonus fungerar mitt koncept också på verksamheten hemma. Låt en vaktsoldat som sitter i kuren en hel natt till dess att avlösningen kommer på morgonkvisten berätta hur han fördriver tiden. Eller logistikern som kört lastbil över två tredjedelar av Sverige. Eller jägarsoldaten som fluktat på en väg i tjugo graders kyla i två veckor berätta om det. Billigare, ärligare, bättre. Och det bästa av allt: Jag bjuder på den här idén. Kostar inte ett smack. Nada. Nothing. Som grädde på moset slipper vi skräpa ner Sergels torg med onödiga Big Brother-influerade Guldäggsaspirerande marknadsföringskampanjer som bara skapar osämja för oss som redan jobbar i Försvarsmakten och har tröttnat på det här sättet att försöka rekrytera nya kollegor. Nu tänker jag gå och lägga mig, läsa klart Harry Potter och ringa hem på en sprakig lina till min tjej. Jag önskar Albin en god natt.